Sytt för glatta livet!

Jag har en granne. Han går under arbetsnamnet Pappa Nilsson. Hans mamma hade en garnaffär och utöver det en stor hög med tyger. Jag och dottern var där och Vanja som mamman hette, gav mig ett så fantastiskt fint tyg. Jag visste direkt vad det skulle bli: klänningarnas klänning. Och det blev det.

Kanske inte en klänning a´la prinsessornas-prinsessklänning, men en så fin klänning att jag kände mig astjusig när jag på kvällen när den var klar, gick på restaurang med son och flickvän.

Jag sydde så maskinen höll på å brinna upp. (om man får överdriva lite)

När den nästan var klar å jag provandes av klänning rusar till maken å lyckligt frågar: -vad tycker du???

-Eh... jag tycker nog att kragen är liiite för stor.. du ser ut som en biskop. Det är bara vecken som saknas.

Tack.

Här hade jag slitit. Å ja, kragen VAR stor. Men jag älskar kragar. Men men... jag tänkte, jag gör den väl mindre då.

Fast det var inte så himla enkelt då den redan var på plats. Å de med understitch å allting. Jag rev mig i huvudet och tog fram saken å klippte. Runt hela kragen. Vek in kanterna och sydde. Så fick det bli. Från början fanns det ingen söm runt kragen, men nu är det de.

Kan ju tillägga oxå att själva mönstret har tillverkaren misslyckats fatalt med. Mönstret till kragen är fel å tjottahejti. Så det så! Så när kragaset var ditnålat passade ju ingenting. Efter mitt (skryter lite nu) stora sykunnande så ritade jag om kragen och sydde en ny. Så därför när maken sa att kragen var för stor orkade jag inte ta bort den en 3:dje gång, därför klippte jag helt sonika bara bort det som var för mycket.

På den ena bilden ser klänningen helt sned ut i underkant, det är den inte. Det bara blidde så

Men lite snett är väl oxå rakt?