Om mig

 

Det är jag och mina symaskiner:

Först ut är ju jag då:

Hade 2:a i syslöjd på högstadeiet. Valde bort syslöjd när jag började i 8:an och tog trä istället. Likaså i 9:an.  Syfröken var ingen rolig människa. Hon hade säkert aldrig varit i en tygaffär och kännt lukten av spets och paljetter eller fluffig konstpäls. När jag skulle sy en röd kjol i manchester, så tyckte jag att man kanske skulle prova och se om den passade? -Den är sydd efter mönstret, så den är som den ska! Jo, det kanske den var, men den var oxå så stor så jag fick i båda armarna i linningen tillsammans med mig då OCH då var dragkedjan uppdragen. 

-Ska vi inte sy in den lite så den passar, undrade jag försynt. -Nä, den ska vara sån. Punkt. 

Jag använde aldrig den och mina sy-ideér de dog. Min passion för att skapa dog oxå. Där och då. Råttan som hon kallades var definitivt på fel ställe.  

Men men.. skam den som ger sig. Sen kom första barnet och jag blev välsignad med en symaskin i gåva av fadern till sonen.

Sen kom ju Lena PH och resten är ju då historia..

 

Kan säga att jag ÄLSKAR att sy. Helst vill jag vara som en prinsessa, fluffig, prasslig, rosa, stor kjol, smal midja, puffärmar, tyll, paljetter... ALLT  Ibland hamnar alstren i påsen till RagnSell, ibland får de följa med till ICA Oxen å handla.  Så jag och mina maskiner fortsätter på den inslagna vägen: att sy och skapa och ha det så där underbart ljuvligt som det bara går å ha i prasslet från paljetter och spets.

 

Symaskinen har ju varit en terapeut oxå, när jag var 19 år var jag med i en trafikolycka. Låg på sjukhus i 3 månader och hamnade i rullstol i 1.5 år. Det var en jobbig tid. Men tiden med träning och lite (nä, det var enormt mycket faktiskt) push från barnens far, (som oxå var med i olyckan) kom jag upp ur rullstolen och kunde gå med kryckor. och två år efter olyckan kom den förste sonen. 

Då var ju Lena PH på tapeten och jag fick den efterlängtade symaskinen. Hade fått låna en symaskin av barnens faster och den fick mina tankar på värken på nätterna att skingras. Så när min Singer kom gick den varm om nätterna när jag inte kunde sova. 

- Man sover så gott om nätterna när symaskinen går, sa min dotter som kom som nr 2 i skaran. 

Det köptes tyger hos Aldos i Vrigstad och hos mina stora idoler Elisabet och Annica på Atelje Alaska. Även det i Vrigstad. Kunde stå där i evigheter å bara insupa dofterna från tygerna. Det var ju himmelriket!  

Det är mycket som åkt i soporna, men känslan när man lyckats knåpa ihop nåt, den känslan är ju underbar. Sen kanske allt inte har passat, men man måste ju inte kunna lyfta armarna, huvudsaken var ju att det var fint att titta på. 

 

Sen har ju själva terapin blivit mitt stora nöje, maskinerna har utökats och så även tygerna. Ska få ett nytt syrum snart, det finns ingen plats att sitta snart i det gamla. Skapandet har blivit min stora hobby och garderoben är ganska full.. 

Just nu försöker jag knåpa ihop en "hembygdsdräkt". Det finns många regler på sådant. Har alltid velat ha en sådan dräkt (det oxå) och tänkte att eftersom jag flackat runt i Sveriges långa land och tycker att dräkten där jag är född är ganska ful (säger inte vart, så ingen blir ledsen) så krockade två av mina skaparceller i huvudet.. jag gör en egen! Så för att hylla platsen där jag bott det senaste i Småland, så fick det bli en Gransbodräkt. Gatan heter Gransbovägen. Den är inte klar, är under konstruktion. 

Men, när den är det får ni se!  Blir den som jag tänkt, kommer den bli helt ASTONSHINING!

 

Mina älskade maskiner: 

Nr 1: Singer, liiite gammal och sliten. Fick henne i present när det första barnet kom till världen. Han är nu 36...  1900 kr kostade hon. Köptes i Vetlanda. - Jag vill ha en sån som Lena PH har, sa jag. Och så blev det. Singer har kört igenom 5 lager jeanstyg likaväl som tunnaste chiffong. Aldrig hackat, aldrig hoppat över ett enda stygn. Inte förrän nu. Så nu är hon servad en sista gång, hon står där så fint på sin plats. Där bara den bästa kan stå. -Släng den, sa någon. Slänga???  

Aldrig  <3 

 

(såg att min lilla söta svärmor har en sån. Syr som en tröska, rätt på bara, inga hoppstygn å inga hack. Så himla fin maskin, lite olja bara.. sen syr den klockrent.  Hoppas bara att den dagen hon inte vill ha sin Singer längre att jag får frågan....)

 

Nr 2: Singer overlock. Inköpt på Lidl, inte den bästa, men inte heller den sämsta. Eller...? Jo, ja, kanske. Men hon är med och hon sys på. Det kom en ny overlock sen så Singer är med som reserv. 

(Min nyfunna väninna i Mariestad blev så kär i lilla Singer, så maskinen fick följa med henne hem. Så kan det gå! Hoppas de får många lyckliga syår tillsammans!! <3 )

 

Nr 3: Min nya overlock. Husqvarna.. vilken overlockdröm. Kanske inte som den drömmen min svägerska sparar till, den kostar en förmögenhet, denna kostade 5000 kr. (fast det är oxå en förmögenhet om än en mindre..) Den köpte maken till mig.. vilken kärlek.   Den är som den som går och går men som aldrig kommer till dörren. Nämligen klockan.  MEN.. hon gillar INTE när det kommer en paljett ivägen eller minsta lille extra tyg (typ en kant eller nåt). Då går tråden av. Alltid den i högra nålen. Konstigt...

 

Nr 4: Juki. Vilken maskin. Den bara tuggar på. Det enda som retar en som vill sy snabbt är att när man ska backa, då går det i snigeltakt. Inget swish swish fram och tillbaka. Oh nej. Swich dit och saaaaakta hit. Det har jag inte lyckats komma över än. Men annars.. maskinen syr som en Gud.  

 

Nr 5: Husqvarna igen, en gammal svart sak med eget bord. Ser ut som en trampmaskin men.. hallå där.. den går faktiskt på ström!!  Fick den lilla vackra skapelsen av min goa granne. -Du ska få nåt som jag har i ladugården, sa han. Tänkte vad det kunde vara. Sen kom han med en symaskinslåda och där i stod hon.  <3 

Syr bara raksöm men Gud vad hon syr. Å vilket tugg! Det var en gummiring som var torr och spröd där man spolar tråden. Tänkte att den ska jag se om symaskinsdoktorn i Mariestad kunde fixa. Å se.. det kunde han!!  Så nu kan jag även spola tråden. 

 

nr 6: En Singer trampmaskin. Köpte den av den goa grannens syster. Den är sååå fin. Inte invigd ännu, den står kvar i småland i tryggt förvar.

 

nr 7:  En singer till. Men den är nog så nära slaktad man kan vara eller bli. En trampmaskin med allt vad det innebär. Bordet används dock till blombord och själva maskinen... ja.. Tanken var att den lilla dåliga maskinen skulle målas rosa med kalkfärg från Annie Sloan och sen lite Decupage på det i form av skira rosor. I rosa givetvis. Sen skulle hon pryda mitt hem och sen skulle vi leva lyckliga tillsammans i vått och torrt. 

Det blev inte riktigt så ändå. Bordet är utlånat som blombord till mågen och den tänkta rosa maskinen står i ... förrådet. Svart, lite rostig och bara väntar på en burk Annie Sloan.. I rosa.  Givetvis. 

 

Nr 8:  Köpte en overlock till, fick erbjudandet av en nyfunnen vän i Mariestad. Har inte provat det ännu men jag har sett alstren som är sydda på maskinen, det är en fantastisk maskin. Jag är så himla nöjd!

* Uppdatering * 

Maskinen är nu provad, syr som en Gud! Inga hopp, ingen tråd som går av, syr perfekt, sömmen som blir är gjord av perfektion!  Husqvarnan är nu utlånad. Hon som lånat den bryr sig inte att den bara syr med tre trådar, själv blir jag galen.

 

Sen de som gått i graven mer eller mindre:

1 Styck Husqvarna. Fick den av min dåvarande svägerska. Jag fick den aldrig till att fungera. Var för fattig för att ta reda på felet, så den sålde jag till den som ville ha den. Det kom en "tant" och hämtade den. 

1 Styck Singer. Fick den av min lilla väninna i Boxholm. Den ville inte heller sy riktigt. Tog den till sydoktorn och han undersökte. Det var ganska stora fel på den så då undrade jag om man kanske kunde ta lite reservdelar och flytta över det till min gamla Singer, Nr 1? Nej, det går inte. I min lilla Singer Nr 1 är det hela kugghjulet som är utslitet och det gick inte att byta ut...  Så då skrotades även denna lilla singer´n. 

 Vidare 1 St Bernett overlock. Fick den av en dåvarande. Snällt måste jag säga. Men på den tiden var det inte "poppis" med overlocker, man skulle ha en flådig symaskin och jag hade ingen aaaaning om hur man trädde eländet, så Bernett kom in genom en dörr och ut genom en annan.  

Om jag ska vara riktigt ärlig så ångrade jag mig nåt hiskeligt låg tid efteråt.

 

Fick syn på en fin symaskin i syaffären där jag bor. En Janome. 16 papp.. där knorrar smålänningen i mig. Men vem vet. Min svägerska sparade till hennes våta dröm, en magisk maskin från himlen. En overlock som heter nåt jag inte kommer ihåg.

- Rebeccah, du måste prova att sy, den syr som inget du skådat. Jag tänkte, kan det vara sant? men jag provar väl lite då. Var mest rädd för å ta sönder den. ( Min väninna i Töreboda har nämligen en maskin från himlen även hon, men en maskin som man även kan brodera på.)

 

I samma sekund som jag satte foten på pedalen öppnade Gud sina portar och jag fick skåda himelriket. Himelriket i form av en symaskin De luxe. Fast fortfarande utan namn. Av rädsla för att aldrig mer vilja sy på mina egna maskiner sydde jag bara en liten bit, men tillräckligt lång bit för att ha blivit nyfrälst.

 

-Bra va??  Sa svägerskan och log från öra till öra.

 

-Bra??? 

 

Jag kunde knappt prata, jag bara gapade. Jag hade just träffat på himelriket, i en overlock De luxe med ett namn jag fortfarande inte kommer ihåg.  Men jag ska minsann fråga´na.

Här ska sparas.