Får man hitta på en egen folkdräkt? NEJ..

I en värld där barndomsdrömmar och romantiska visioner möts som ost på kex, finns en dräkt som alltid haft en VIP-plats i mitt hjärta. Som en glittrande regnbåge av tradition och stil har jag drömt om att bära en folkdräkt – inte bara som något man slänger på sig, utan som ett helt eget universum av tyg, magi och en nypa gammaldags flair. Min kära syster, magikern bakom en Östra Häradsdräkt, skapade sin egen yllehärlighet för länge sedan. Denna vintermagi förvandlar henne till en levande legend i röd ylle, medan jag har stått bredvid som en mycket imponerad, men klädmässigt underlägsen, skugga.

Men varför nöja sig med bara vinterns rödhet? Den småländska sommaren har sitt eget ess i rockärmen – Västra Härads dräkt, som med sin rosa och vita charm flörtar med sommarsolen som en glasförsäljare en dag. Även om den röda Östra Häradsdräkten har en speciell plats i mitt hjärta, ropar den rosa och vita till mig som ett glas rosé på en uteservering.

Men vad gör man när ens broderikunskaper är på nivå med att snabbt sätta dit en knapp (nu överdriver  jag nog lite, så bra är dom inte ens) och tiden är ungefär lika tillgänglig som en solstråle i november? Jo, man gör det enda logiska – man designar sin egen dräkt! Ja, jag vet, folkdräktspolisen har sina regler, men vem kan motstå lockelsen i att skapa något alldeles eget, där kreativiteten får fria tyglar och traditionen får ett litet vänskapligt nyp i sidan?

Men, blusen! Den där oumbärliga delen av dräkten som kräver både lite öde och en rejäl dos tur. Jag lyckades, efter ett tips via en folkdräktsgrupp på Facebook, lägga vantarna på den perfekta vita blusen på KappAhl i Nässjö. Efter tre dagars klorin-spa var den så vit att snön kändes avis, och jag var redo att ta ett stort kliv närmare min skapelse.

Livet är nu ihopsytt, och ja, det var en hel del flärpar bak på häcken – kanske lite väl mycket "flärp," om jag ska vara ärlig. Som tur är har jag en dotter som är en beundrad modist (och dessutom har ett öga för detaljer). Hon fixade till det hela med nålar och en rejäl dos kärlek, så nu ser allt precis ut som jag föreställt mig – eller åtminstone nära nog för att vara perfekt!

Nästa stora steg i detta skapelseprojekt är broderierna. Här kommer min kreativitet och tekniska kunnande verkligen att sättas på prov, för att inte tala om min förmåga att inte snurra in mig själv i garnet. Men med vackra garner i högsta hugg och Pinterest som min högra hand är jag säker på att de blommor jag skapar kommer att se ut som om de klivit rakt ut i en sommaräng.

Imorgon får symaskinen dock ta en välbehövlig paus,  men på söndag, måndag och tisdag – då ska jag återvända till min skapelse med passion och beslutsamhet.

Jag ser så mycket fram emot att se min Gransboddräkt bli klar. För ja, det är en Gransboddräkt, namngiven efter gatan där jag bor, och den kommer att vara både unik och älskad.