Blusdax
21 Aug 2024
"Symaskinens Serenad: En Teater i Tyg och Tråd – Konsten att Sy en Blus"
I dag är det äntligen dags för den lilla blusen att se dagens ljus. Jag var på Erikshjälpen i Eksjö och snubblade över två gamla lakan med spetsar och broderier som nästan ropade på mig från hyllan. De med de allra finaste broderierna har jag planerat att förvandla till storslagna förkläden – ni vet, de där med bröstlapp, små vingar på axlarna och pärlemorknappar som glittrar i ryggen. Förklädena är så långa och vida att de nästan förvandlar dig till en förtrollad karaktär från en svunnen tid, gärna med en liten sjalett på huvudet för att fullborda looken. Och om man verkligen har tur, så hittar man flera lakan med samma sorts broderier. Då räcker skatterna till för att pryda både bröststycke, kjolfåll och sjalett – en dröm i vitt, spets och tråd.
Jag minns en jul när jag och min dotter volontärjobbade i köket på Hjelmserydsstiftelsen. Jag hade sytt två förkläden, ett till var och en av oss. Jag själv bar en stor, vid röd klänning under mitt förkläde, medan dottern hade en elegant svart klänning under sitt. Vi trippade runt i köket, skapade den ena delikatessen efter den andra, och när vi sedan gled in i matsalen för att servera, fick vi så många komplimanger att vi nästan började rodna. Vår klädsel var, om man får säga det själv helt astonshining.
Men låt oss nu återgå till den lilla blusen. Ett av de lakan jag köpte användes för att göra en Toile – ett provlagg i enklare tyg för att försäkra sig om att passformen blir rätt. Nu är det dock så att den färdiga blusen också kommer att sys upp i ett lakan. Jag hade gärna velat hitta ett lakan i linne – jag hade faktiskt ett sådant en gång, men trots mitt ihärdiga samlade har det mystiskt försvunnit. Jag misstänker, till min stora sorg, att jag har råkat kasta bort det. Sånt händer även den bästa samlaren av rang.
Mönstret till blusen är hämtat från en annan blus, i gult linne, som jag hittade på KappAhl i Nässjö. Det var samma dag som jag köpte den vita blusen efter ett tipset i den därFacebookgruppen.
Den vita blusen har nu blivit alldeles för stor (min kroppshydda har minskat en aning), så det är dags att sy en ny. Och då slog det mig – jag köpte faktiskt en blus till samma dag, bara för att jag inte kunde låta bli. Den var dessutom på rea, och inte vilken rea som helst, utan halva reapriset! Men säg den lycka som varar för evigt, blusen var alldeles för liten. Men här kommer mina sykunskaper väl till pass. Jag köpte den ändå och gick hem, drog fram min vassa sax och började slakta den med ett leende på läpparna. Vem behöver rätt storlek när man kan skapa sin egen??
Sagt och gjort, nu har jag klippt, funderat, och klippt lite till – kanske mer än nödvändigt. Jag har ritat, nålat, och provat som om jag vore en vetenskapsman i ett laboratorium av tyg. Och tro det eller ej, men det passar faktiskt riktigt bra! Mitt i allt detta tygkaos inser jag att jag inte behöver ändra något på ärmarna. Det är ju nästan overkligt! Jag menar, jag vill gärna kunna röra på armarna (det brukar vara en rätt grundläggande funktion), och just ärmar är normalt sett min svaga punkt när det gäller att sy. Men den här gången? Full pott direkt!
Nu håller jag tummar och tår att sy-Guden är med mig hela vägen. Från lakan till blus. Sen är det bara resten kvar! Men det är ju bara smådetaljer.....
Fortsättning följer!
Brukar man ha figursydd blus till en hembygdsdräkt?? Nja..... men Rebeccah får ha det ;)
Andra inlägg
Välkommen till The House of Time
